HUMMELBOSHOLM

I lördags när det var en så fantastisk fin vårdag, alltså strålande sol – +9 grader – ingen vind, så passade vi på att åka till ett område vi endast varit 2 gånger tidigare. Den här ”holmen” är ingen holme, utan en obebodd udde som sträcker sig ut en bra bit ut i havet på östra sidan i höjd med Hemse.

Eftersom bilen såg hemsk ut och Rolle inte hade något emot att köra grusvägar (som han annars har) så frågade jag om det var OK att åka ut dit. Jag talade också om att det kunde vara lite blött…

Och visst var det blött, fast det ser ju inte så farligt ut på den lilla traktorvägen, men det var några STORA riktigt djupa gropar som såg lite läbbiga ut. Rolle körde jätteförsiktigt och försökte kryssa fram runt pölarna, men bara efter en liten bit så kom vi till en jättestor pöl.

Rolle svängde ut med högra hjulparen bredvid vägen och där var det blött, eller rättare sagt otroligt sankt och lerigt! Så det stänkte upp lera över hela högersidan, in i dörrhandtaget, över rutan och det kom t.o.m. lite på framrutan på min sida!! Men det jag var räddast för var att vi skulle fastna. Har gjort det en gång i sand med grön mossa över – och det var inte kul alls…..

När vi kom fram till ungefär hälften av udden bestämde vi oss därför för att stanna där vi tidigare har parkerat. Rolle följde några traktorspår och så ställde vi bilen och gick ur. Santos var världens lyckligaste, han fick springa precis som han ville – men marken var så blöt att han föredrog att gå på den lilla vägen.

 Själva klafsade vi iväg och på bara dom här tio metrarna fram till vägen var mina skor och strumpor genomsura, Rolle hade sina skogsstövlar på sig så han hade inga problem. Men…det slutade naturligtvis med att jag fick gå på den lilla vägen för att överhuvud-taget kunna ta mig fram. Och att fortsätta rakt fram till fiskehuset som ligger allra längst ut var bara att glömma.

Vi har gått den biten med vår förra hund Penny en annan tidig vår när det var blött och det slutade att vi kunde inte gå på vägen som istället för väg hade förvandlats till en liten å. Alltså var det bara att gå i gräset som även den gången var dyngsurt. Och roligare än att gå i blött gräs med gympadojor kan man ju ha…..

Den här gången gick vi vägen tillbaka till utfarten på udden och när vi kom fram till den ”stora pölen”, vände vi och gick tillbaka. På slutet sprang faktiskt Santos före oss fram till bilen…han gillar inte heller att det är blött!

Sen åkte vi hem, men stannade på vägen i Stånga och inhandlade lite middagsmat. Det blev en av Rolles favoriträtter;  ”Piccata Milanese”, alltså utbankat fläskkött panerat med först mjöl, sen uppvispat ägg och till slut riven ost blandat med skorpsmulor. Till det serveras det ris (alltså ingen potatis – stackars Rolle *fniss*) och en härlig tomatsås. Det blev så mycket att det räckte – till Rolles stora glädje –  till lunch åt honom idag. Själv åt jag en härlig sallad med avocado, små tomater, salladsbönor, isbergssallad, paprika och så en salladssås på olivolja/maltvinäger/salt & peppar samt krossad fetaost.

Men nu kan jag inte sitta här, ska titta på slutet på Nascar-racet från Daytona som gick igår. När klockan var 23.30 orkade vi inte längre utan spelade in resten så vi har hela 3:e segmentet på 80 varv kvar och gick och la oss istället. Så nu blir det en riktigt härlig  högtidsstund……

SUSIE

Författare: Susie på Stjärnarve...

Är en infödd Stockholmare som tillsammans med gubbe och hund flyttade till Gotland för16 år sen - vilket vi aldrig har ångrat. Vi hade då ett företag (Ronwill Speedshop) där vi sålde avancerade tillbehör till race-, rally-, sport- och veteranbilar. Alltså samtidigt en hobby och arbete! Vi pensionerade oss för ett antal år sen och nu njuter vi bara av livet!! Visa alla inlägg av Susie på Stjärnarve...