Återigen en utmaning jag hittat hos Ingrid på ”Sista Försöket”. Men som en person med otroligt bra lokalsinne (jodå, det är sant och inte bara skryt), är det inte många gånger jag känt att jag varit helt ute och cyklat så nu gäller det att gräva djupt i minnesbanken!
Vi – det vill säga jag, Rolle, mamma & pappa – var i England på en veckas semester i slutet på 80-talet nån gång. Vi skulle åka runt lite, bl.a. skulle vi besöka några vänner utanför Bristol en dag, samt framför allt besöka den jättestora bilmarknaden/utställningen i Beaulieu. Vilket vi också gjorde och vi hade en mycket trevlig vecka.
Vi umgicks mycket med mina föräldrar och hade riktigt kul tillsammans. Det var faktiskt så att dom var med oss till England två gånger. Den här gången skulle vi bara bila runt, vid ett annat tillfälle hyrde vi en kanalbåt en vecka. Det trevliga ämnet kanske jag kan komma tillbaka till nån gång!
Men innan bilresan på landsorten skulle vi stanna två dagar i London. Första kvällen begav vi oss till en mexikansk 1:a klassrestaurang i Soho. Där åt Rolle och jag riktigt stark och god mat, medan pappa och mamma tog nåt milt. Min pappa var uppfödd på helt smaklös okryddad mat och livrädd för starka kryddor. Men det blev inga problem, han lyckades få nåt milt och tyckte maten var riktigt god.
Dagen efter var det lite shopping, publunch och sen bar det av till Tiddy Dols Eating House i Mayfair, en gammal engelsk restaurang (som slog igen 1998), en typisk s.k. turistfälla. Men vi ville inte chansa igen, utan pappa skulle få nåt riktig milt och ätbart men ändå i en lite ovanligare omgivning.
På Tiddy Dols serverades riktigt gammaldags engelsk mat, men när pappa fick in sin fisk och den visade sig vara en helstekt med skinn och dessutom ”on the bone”, så fick mamma rycka in och byta bort sin fläskotlett till honom!
På det här stället så drack vi lite vin till maten, så vi var lite i form och ville inte gå hem direkt när vi gick därifrån. Istället fortsatte vi promenerandes genom stan till en nattklubb där pappa och jag dansade i timmar.
Vi två älskade att dansa och pappa var jätteduktig, så det gällde att passa på. För dans är nog inte direkt nåt Rolle är bra på – eller gillar (trots att det var när han bjöd upp mig på Kingside som vi träffades första gången). Så vi blev lite varma och var ”tvungna” att svalka oss med en hel del kallt vitt vin.
Nu bodde vi på ett hotell precis i närheten så det var inte frågan om att ta en taxi tillbaka utan vi skulle gå tillbaka till hotellet. Vi behövde ju också få lite luft och kanske nyktra till lite! Vi kom ut från nattklubben och jag – med det ”otroliga” lokalsinnet och stora kunskapen om London – skulle naturligtvis visa hur vi skulle gå. Det sprack dock direkt! Jag – som helt klart var påverkad av mängden vin – började glatt gå åt helt fel håll!!
Rolle, som var helt nykter – men inte har något lokalsinne – påpekade då lite försynt att det var nog inte ditåt vi skulle gå. Men jag gav mig naturligtvis inte! Jag är ju van att hitta precis överallt!!
Pappa, som jag ärvt lokalsinnet av, hade inte en aning om var vi var. Han kunde varken engelska eller hittade i London och visste inte vad hotellet vi bodde på hette eller var det låg. Mamma, som var smart, la sig som vanligt inte i när vi diskuterade!
Till slut fick jag dock ge mig för Rolle och travade surt ”åt fel håll”, men fick snabbt ge mig när jag efter en liten stund kände igen mig och förstod att han hade haft rätt hela tiden.
Kontentan av det hela är att man ska inte dricka så mycket vin när man har ansvaret för att läsa kartor, hitta restauranger & pubar, samt ovanpå det guida dom som inte har lika bra lokalsinne! Och gissa om jag fått äta upp det här senare….. *fniss*
SUSIE
Jag kan tänka mig att du har fått äta upp det här både en och två gånger. Det är lätt minsann att gå åt fel håll, även på nykter kaluv.
Vi var på Ronerevyn en gång och på hemvägen frågade Åke, ”hittar du hem nu då?” ”Givetvis!” sa jag stöddigt. Det blev en liten rundtur om man säger så, innan vi var hemma i Fröjel, men det märkte inte Åke.
Kram, Ingrid
GillaGilla
Visst, ibland är det så att man får göra det bästa av situationen – som man säger! 🙂
KRAM/Susie
GillaGilla
Tänker att kontentan var en helt annan… Man ska alltid vara lyhörd för andra och inte alltför tvärsäker själv. Vi felar alla ibland och omgivningen blir mer tolerant.
Ha det gott! Carina
GillaGilla
Du har så rätt….. 🙂
KRAM/Susie
GillaGilla