HELA 58 ÅR…

…har det gått sen min käre gubbe Rolle och jag träffades! Och vi är fortfarande tillsammans – det är inte klokt egentligen!!

Fast egentligen var den Skärtorsdagen den 30 mars 1961 som vi träffades. En mycket praktisk dag för oss som är så glömska när det gäller såna här bemärkelsedagar. Vi glömmer nästan alltid bort den 30 mars, kommer på det några dagar senare – men det gör inget då. Vi firar på Skärtorsdagen istället, vilket är mycket trevligt!

Idag ska vi börja med att fixa lite ute. Rolle ska så i gräs där den borttagna pallkragen stod. Underjobbet är helt klart och efter det han sått ska han vattna, för vi har otroligt torrt. Själv ska jag ta bort lite döda perenner och så ska vi ta fram alla altandynor samt försöka hänga upp trådgardiner på altanens kortsida. Men det är rena dramat när vi ska ha upp dom nu för tiden! Rolle har blivit så vinglig och jag är enormt höjdrädd, så han får stå på stegen och jag får stå bakom och försöka krama fast honom. Hitintills har det gått bra…..

Jag skriver alltså försöka för dom senaste åren är det med lite skräckblandad förtjustning vi gör jobbet. Kommer Rolle greja det utan att vingla till och ramla ner från stegen!? Och vi bara måste ha upp gardinerna, för det är dom som gör att det känns mer ombonat där ute utan att det blir instängt på något sätt. Vi är alltså båda två väldans förtjusta i dom!

Sen blir det sillunch på altanen och därefter lite lättare jobb. Rolle ska ta ut alla trädgårdsmöbler från förrådet, alltså 3-4 bänkar samt möbler till 2 sittplatser. Själv fortsätter jag nog pysslandet på altanen. Alla dynor ska piskas och sen firar vi nog med ett glas skumpa redan på eftermiddagen. Till middag blir det sen abborrfilé med grädd- & löksås samt potatis. Rolle kommer vara överlycklig idag, det blir alltså kokt potatis hela två gånger! Bara vädret nu står sig så lär vi få en fantastisk Skärtorsdag i år!

Igår var det nästan för skönt för att jobba, men vi fick väl en del ur händerna i alla fall. Jag gjorde en del jobb i växthuset, jobben där verkar aldrig ta slut – vilket kanske beror på att jag flyttar om, planterar och bär ut en del växter. Ett mycket kul jobb, men gissa om man blir slut när det är runt 33 grader där inne trots att det är två takfönster öppna och dörren står på vid gavel. Men solen ligger på hela tiden…..

Som tur är – fast även med lite skicklighet inblandat – så har vi dom tunna skydds-gardinerna uppe och dessutom har vindruvsrankorna i taket satt ordentlig fart. Synd bara att vi enbart har vindruvor i halva växthustaket. Fast vad skulle vi göra med alla vindruvor som det skulle bli om vi hade rankor i hela taket. Trampa vårt eget vin…..!?

Den stora ruggen i krukan i hörnan är en Agapanthus (se bild nedan) och den ska så småningom stå på altanen bredvid poolen.  Men den orkar jag inte bära ut själv. Dom två kameliorna, en längst in bakom Agapanthusen och en låg höstblommande till höger, ska jag också ställas ut på altanen i skugga. Dom gillar visserligen ljus, men inte stekande sol har jag märkt. Den inne i hörnan ser hemsk ut, vet inte om den överlever men jag ska klippa ner den ordentligt och se vad som händer. Ser att det bryter långt ner på grenarna.

På altanen började jag igår att ställa ut och hänga upp lite dekorationer. Sånt måste man ju ha, utan dom ser det verkligen naket och grått ut. Speciellt som man inte har några blommor där ännu. Fast jag planterade och ställde ut en hortensia (sån som blommar hela sommaren) som jag haft i växthuset över vintern. Den hade flera blomknopp, ska strax ut och se om den överlevt natten!

Men nu gäller först och främst att leta fram allt man ställt undan inför vintern. Tyvärr tillhör jag den typen av människa som gärna skjuter på saker och ting, så inte 17 gjorde jag rent dom innan jag ställde in dom i förrådet. Så man har en del att göra…..

SUSIE