Vi brukar alltid säga att ser man nån människa ute den här årstiden så har dom ett ”snöre” med en liten hund i andra änden. Inga andra vågar sig ut, men vi hundägare måste ju!
Och så har det varit den sista veckan. Urdåligt, trist, blött väder – men nu är det så hemskt att man knappt ser nån ute alls. Inte ens hundägare! Jo, Rolle – min gubbe – han är ute och går ”långa rundan” med Santos just nu och det gör han varje dag oavsett väder. Kanske inte när det är full storm, men annars så…..
Vi har alltså barmark – vilket vi haft nästan hela vintern – men idag så kommer det faktiskt lite snö. Inte mycket, inte så det ligger kvar på backen – men tillräckligt för att jag skulle bli blöt när jag var ute med Santos i ”kohagen” bakom oss (den lilla glesa skogen som syns på bilden) i morse.
Dom små bleka persiska blåstjärnorna – Scilla mischtschenkova – är dom enda blommande vårtecken jag sett på vår tomt hitintills. Dom satt jag några stycken av 2006 och dom har ynglat av sig lite. Vi har inga vintergäck, inga snödroppar, inga hyacinter eller krokus ännu, men det finns massor med små gröna bladknoppar överallt. Så våren är helt klart ”på gång”. Nästa inlägg härifrån hoppas jag därför innehåller betydligt roligare bilder!
Trots det tråkiga vädret så har jag funderat i flera dagar på att gå ut i trädgården och såga av grenar/stammar på några träd. Det skulle i sånt fall bli det allra första jag gör i trädgården 2019! Det är alltså det sista ämnet i TRÄDGÅRDSFÄGRING för den här säsongen!!
Katsuran är trädet med mörka blad i mitten på bilden. Stammen som ska tas bort är den smala och lite krokiga till vänster. Väl uppe i kronan går den nämligen spikrakt rätt upp!
Det första är alltså en stam på mitt Japanska katsura-träd som växer precis rakt rätt upp genom kronan och ser mycket irriterande ut. Speciellt inifrån matrummet och när den är avlövad. När det väl är löv på trädet så syns det inte så mycket annat än att stammen är krokig och dom andra två rakare.
Katsuran i höstfärg sedd utifrån vägen. Det är alltså den smala stammen längst till höger det gäller!
Det andra trädet som behöver en liten putsning är mitt gulbladiga korstörne – Gleditsia triacanthos `Sunburst´ som växer väldigt nära katsuran men på insidan av staketet i det vi kallar ”stenhörnan”. På det vill jag inte ta för mycket, jag gillar att det växer riktigt oregelbundet och tycker det är en av tjusningen med den här arten – det andra är bladfärgen!
Precis till vänster om korstörnet växer katsuran – titta på den första bilden i inlägget!
Det tredje trädet är en röd/grönbladig asklönn – Acer negundo atropurpureum – som växer vid infarten mot vägen, alltså i ”förträdgården”. Den har en gren som växer ut väldigt långt ner och rakt ut mot vägen, inte så snyggt.
Den rödgrönbladiga asklönnen är den som syns till höger precis bakom klängrosen. Dom andra mörka (och en gul) som växer vid infarten är smällspireor.
Nu har jag nog retat mig klar på det här och måste göra nåt åt det. Problemet är att jag vet att när jag väl börjat såga i ett träd så är det fler grenar man behöver ta bort (när man är en bonsaiist) och det har jag egentligen ingen lust med.
En tjusig bonsai som dom flesta tror att bonsaier ska se ut; En barrväxt i stilen ”Informell upprätt”! Ingenting kan vara mer fel – det finns massor av stilformer och man använder massor med växtarter!!
Dessutom är det så att jag måste ha tillgång till lite häftigare verktyg än dom vanliga handverktygen, även om jag har en del riktigt bra sådana. Men dom här grenarna/stammarna är för grova. Nej – här behövs vår sticksåg. Men den måste Rolle ta fram och koppla in med en jättelång kabel, först därefter kan jag börja jobba med den! Vi får se om – och när – han har lust till det!!
Det var ett bra tag sen jag gjorde nåt inlägg – runt en vecka tror jag (orkar inte kolla). Så idag när jag vill blogga får jag väl skärpa till mig, men vad 17 ska jag skriva om!? Och vad ska jag visa för bilder!?
I början på mars 2018.
Att vädret har varit dåligt (det har t.o.m. snöat lite lätt) några dagar är ju inte så kul precis – men en tröst är att det inte är som förra året. Och nåt speciellt har inte hänt (vilket för det mesta är positivt). Bilderna som jag kommer visa är från förra året. Ja, några kanske t.o.m. är från längre tillbaka.
I slutet på mars 2018 i växthuset.
Jo, det har hänt en bra sak som jag måste berätta och det är att Santos är bra! Jättebra!! Redan en timme efter det vi kommit hem från veterinären var han betydligt gladare. Verkade inte ha ont alls (han fick smärtstillande) och redan dagen efter hoppade och skuttade han precis som vanligt. Han fick sin medicin i en vecka och sen tyckte veterinären att vi skulle testa med att sluta och det har alltså fungerat perfekt. Men man fick sig ett ordentligt skrämskott och varning om vad som väntar….. han blir ju faktiskt hela 12 år i juni!
Santos april 2018.
Vi har som sagt inte gjort nåt kul, inte ens varit ute på någon långprommis i helgen. Och igår när vi skulle till Visby avstod jag (och Santos) beroende på att jag hade sovit så fruktansvärt illa på natten – TROTS att jag tagit en halv sömntablett. Jag hade så himla ont i ryggen ner i benet, så jag stannande alltså hemma och försökte sova lite. Men det gick ju inte, så fort jag höll på att somna så kom Santos och slickade mig i ansiktet eller la sig bakom ryggen och tryckte sig emot mig. Han ville ju bara vara snäll…..
I växthuset började vinstockarna att slå ut redan i mars 2018. Knopparna har dock svällt ordentligt såg jag när jag var ute där igår och vattnade!
Rolle tyckte nog att det var rätt skönt att jag inte följde med. Är han ensam behöver han inte ta hänsyn till att jag och Santos otåligt sitter och väntar i bilen utan kan åka dit han vill, titta på vad han vill – hur länge han vill! Fast samtidigt gillar han att vi är med, hur det än är så kanske man vill göra/åka någon annanstans på vägen dit eller hem. Och göra det ensam är ju inte speciellt kul!!
Rolle är jätteduktig på att städa, så jag hoppas han gör det i år också i växthuset för det ser hemskt ut där ute!
Nej, det tog alldeles för lång tid att komma på nåt att skriva om så nu måste jag avsluta. Jag har en laxpudding i ugnen som är klar och som ska tas ut för att svalna lite innan vi kan sätta igång att äta. Rolle är så sugen att han har börjat duka (jättebra). Han säger att det doftar så gott i köket att han vill äta så fort som möjligt! *fniss*
…är kommande veckas ämne i Trädgårdsfägring. Alltså kan jag inte göra nåt inlägg! Jag har ju inga ätliga saker, varken i rabatter eller nån annanstans! Eller har jag det…..!? Alltså måste jag börja med det här inlägget redan nu så jag kan komma på nåt. Och ja, jo, jag har naturligtvis lite i växthuset – men räknas det?
Det är t.ex. mitt lilla limeträd – som tyvärr gav dålig skörd 2018. Men året innan fick jag 27 st limefrukter som jag gjorde marmelad på. Och i år har jag två olika sorters limebuskar, fick nämligen en av min snälla gotländska vän som bor halva året på filippinerna. Så i år hoppas jag det blir några frukter – speciellt på den senare. Den filippinska sorten ska nämligen vara extra söt. Och vackra små vita blommor har dom båda som gör att det doftar gott i hela växthuset!
Sen har jag naturligtvis mina vinstockar som faktiskt växer i en rabatt – även om det numera är inne i växthuset. Dom var alltså planterade i en rabatt mot väggen redan innan vi byggde växthuset runt dom och deras spaljé. I växthuset blommar dom och sätter sina druvklasar väldigt tidigt, vilket gör att dom både är vackra på våren och sen även under sommaren och tidig höst. För bären mognar jättetidigt numera!!
Jag har alltså två vinstockar, en med ”svarta” druvor och en med rödgröna. Den svarta (blå innan den mognar) är dock helt klart vackrast!
Yes! Till slut – efter mycket funderande – har jag faktiskt kommit på flera ätbara saker utomhus. I rabatten under Susies Folly t.ex. har jag gräslök! Fast jag har flyttat en rugge till en pallkrage också, men den ruggen syntes inte för det växte så fullt med plantor i pallkragarna i somras. I höstas rensade jag iaf upp ordentligt i 4 av dom 10 pallkragarna – alltså grävde bort lupiner som nästan tagit över helt!
Sen är det den här nyponrosen som växer i parken. Vilket jag hoppas är godkänt, trots att jag inte plockat nypon och gjort egen nyponsoppa sen jag var barn. Men den är nog det som är allra vackrast av det som pryder trädgården och dessutom är ätbart…..
Så har jag naturligtvis också lavendel – ett måste här på Gotland! Blommorna kan man tydligen använda i bakverk, fast jag bakar ju inte så ofta precis. Varken Rolle eller jag dricker kaffe, så det behövs inte! Fast Rolle gillar kanelbullar och sockerkaka till te, så det händer att jag gör det. Men att ha lavendel i det tror jag inte skulle vara speciellt gott….. *fniss*
Nu är det inte den allra vanligaste sorten av lavendel som är `Hidcote´, utan en lavendel jag köpte på fastlandet för massor av år sen,`Blue Cushion´. Mycket snyggare och den blir faktiskt som en stor kudde. Dom brunröda fläckarna är fjärilar – fast det bruna lite längre upp till vänster på bilden är sönderbränd gräsmatta. Fy 17….. jag hoppas verkligen att det kommer mer regn i sommar!
Som jag skrev i förra inlägget så var det ett helt fantastiskt väder i helgen – och är fortfarande faktiskt!
Så efter prommisen ute på Grötlingboudd tog vi oss på småvägar hemåt. Vi (jag) letade hela tiden efter vårtecken i form av blommor, för hemma har vi inga alls. Och visst hittade vi det i form av massor av snödroppar som växte i ett dike. Hemma vill dom sig inte alls…..
Men när vi kom hem så bad jag Rolle att stanna vid ”parken” och släppa av mig, så tog jag kameran och hoppades på att jag tidigare bara missat en massa fina blommor. Men nej, det fanns inte en enda där ute. Och inte ens några små bladknoppar från dom narcisser jag planterat där. Så det lär nog dröja innan man får se dom…..
Som synes kom vi hem vid halv tre, vädret var fortfarande fint och tempen hela 11 grader. En härlig söndag med andra ord. Men jag kunde ju inte bara gå runt i ”parken” vår och leta efter vårtecken, jag fortsatte in på ”innertomten”. Men det var lika illa där! Inte en vårblomma någonstans!!
I såna här lägen märker man vad trevligt det är med lite vintergrönt. Här är det en ovanlig Mahonia som jag flyttade hit förra våren. Innan stod den i ”murrabatten” på baksidan, men fick tydligen för lite sol. Nu sitter den istället i stenrabatten bredvid växthuset, både soligt och mycket skyddat.
I ”murrabatten” finns istället den här brokbladiga benveden, Euonymus fortunei var. radicans `Emerald Gaitey´, som jag har lite överallt. Den ger nämligen massor med småplantor och jag gillar den väldigt mycket. Just det här exemplaret är nog en meter bred och nästan lika hög.
Jag har också flera gulbrokiga (E. `Emerald Gold´) som gör att den här trista årstiden utan blomning känns lite bättre. Men när jag fotade den här så upptäckte jag några små klockformade gula blommor (långt ner till höger) som faktiskt kom från busken. Brukar benved blomma!?
Här i hörnan vid altanen hade jag tidigare en gulbladig humle, men det gick inte. Jag fick klippa den nästan varje dag för att den inte skulle ta över hela altanen! Så istället gav jag bort den och satte dit den här mycket ovanliga silverbusken, Elaeagnus ebbingei `Limelight´, som är gulbrokig.
Så för en månad sen när det blåste som värst så gick en stor och hög gren av, fast jag tror inte att det gör något. Jag har nämligen fått börja beskära den riktigt ordentligt så att man ska kunna köra förbi den med åkgräsklipparen utan att få benen sönderskrapade. Nedanför den på båda sidor växer det buxbom.
På baksidan i ”poolrabatten” växer den dekorativa låga bambun Sasa vetchii som med sina torra bladkanter är otroligt dekorativ – men den är också väldans invasiv så man måste begränsa dess växtplats.
Till slut hittade jag några små skott från vårlökarna jag satt i några pallkragar i höstas. Wow! Äntligen!!
Jag har naturligtvis en massa mer vintergrönt, men istället för dom växterna måste jag bara visa den fantastiska kvällshimlen!
När solnedgången var över var det dags för en liten prommis med Santos och sen började söndagens bilrace från USA; Nascar. Det pågick från 19.30 – 23.30 så söndagen avslutades på topp. Helgen kunde inte ha varit trevligare!
…kändes det som om den här söndagen var! Det var strålande sol, ingen vind och hela 11 grader i skuggan så vi gav oss iväg på en liten kombinerad hundprommis och ”blomjakt”!!
På framsidan!
Eftersom Santos verkar visserligen ha hämtat sig helt, så vi tänkte ta en kortare prommis – någon längre vågade vi oss inte på ifall det skulle fresta för mycket på honom så han fick ont igen.
Men jag tänker börja med att berätta hur lördagen var. Det började med att när man vaknade så fick man en känsla av att det var riktigt kallt ute. Fast det kunde ju också bero på att när Santos var ute sista gången på fredagsnatten var det -9 grader. Hemskt!
På baksidan.
Det visade sig att det var runt 2-3 minus, men hade alltså varit betydligt kallare på natten. Det låg ett tunt snötäcke överallt, vilket gjorde att man nästan deppade ihop. Det hade ju varit helt snöfritt och sett väldans skönt ut tidigare.
Alltså blev det ingen prommis den här lördagen…istället satt man i soffan och glodde på TV. Det fanns alla fall VM i skidåkning att titta på!
Husse Rolle och Santos framför TV´n.
Men i morse så väcktes man av en glad liten hund som hoppade omkring i sängen och som slickade mig i ansiktet. ”Matte, gå upp! Det är jättefint väder och jag vill gå ut!!
Nu var det husse som redan var uppe som genast tog med honom ut på baksidan i ”kohagen” och sen fick Santos vänta tills efter lunch innan vi åkte iväg hemifrån.
Baksidan i sol och utan snö!
Först då började vi prata om exakt vart vi skulle åka, det är ju inte så kul att åka till samma ställe varje gång. Vi tog oss ner till stora kustvägen (140:an) som vi svängde av ned mot Petes.
Redan ”hemmavid” i Eksta hos grannarna såg vi dom första blommorna; Botaniska krokus! Har ju såna själv, men vi har inte tillräckligt med sol och lä där dom växer, så dom blommar inte ännu!!
Botaniska krokus!
När den lilla vägen mot Petes delade sig tog vi till vänster istället för mot Petes. Sen åkte vi den vägen fram till Nisse där vi åkte upp mot 140:an igen. Vi hittade nämligen inget bra ställe att gå på – jag ville inte klafsa omkring i vätan som sist!
Vintergäck
På vägen upp från kusten så kom vi till ett gammalt nästan fallfärdigt hus där hela tomten var gul av Vintergäck. Det var alltså en matta med dom istället för med gräs. Tyvärr kunde vi inte stanna och fota eftersom det var folk på tomten.
Men det är helt klart så att ska man ha massor av Vintergäck så får man inte ha gräsmatta, åtminstone inte försöka räfsa bort det ”ogräs” man har i mattan (i vårt fall Bellis=tusensköna)!
Badplats i Gansviken.
Vi fortsatte över 140:an mot Grötlingboudd – ett favoritställe (se även headern) – där vi tog oss ner till den lilla underbara badplatsen. Kolla in Santos till höger på bilden – det är han som ser ut som en liten katt!
Här såg man bara den vanliga piren men när man kom ute lite på den…
När vi kom fram till badplatsen blev vi nästan chockade, fast glatt chockade, för den var iordninställd för handikappade (och oss gamlingar).
Nu var det fina grusgångar och sen var stället man kom ner i vattnet från piren inflyttad lite – men gjord så man numera kan gå (eller åka rullstol) väldans långt utmed räcket ända ner i vattnet. Underbart!!
Längst ut ser man resterna av den gamla rampen, men utan räcke.
Vi har inte varit här på jättelänge (kanske 3-4 år), beroende på mina oläkta hålor i magen efter canceroperationen. Men nu vet vi vart vi ska åka om vi tröttnar på poolen och behöver plaska ordentligt. Det finns ingenting som är lika skönt som att bada ”live” i havet!
20 meter rätt ut i havet och där är det sandbotten – perfekt!
Eftersom vädret var så bra så blev man faktiskt riktigt badsugen, men när Santos började gnälla för han ville gå tillbaka på land, så var det bara att finna sig.
Och vi hade inga handdukar eller badkläder så vi kunde ju inte bada…..! *fniss*
Inte nog med att man gjort gång/rullstolsstigar och en fantastisk badramp, dessutom har man gjort en fin grillplats här också.
Så nu tänker jag mig en varm sensommarkväll när mörkret har sänkt sig och man sitter där och grillar korv – och så tar man sig ett dopp i det ljumma havet mellan tuggorna. För det är så att här är det alltid mycket varmt i vattnet. Det är nämligen en stor men tydligen ganska grund vik!
Ibland blir saker och ting inte alls som man har tänkt sig. T.ex. det här inlägget till Trädgårdsfägring!
Jag hade gjort inlägget helt klart, lagt in massor med bilder och skrivit en hel del om dom – så blev jag tvungen att gå ifrån datorn för en längre stund. Eftersom jag inte vet hur man gör när man sparar utan att publicera här i WordPress, så tog jag helt sonika och stängde av datorn. Och nu när jag satt på så är inlägget förstås borta….
Min ”pergola”!
Jag vet, det ser inte direkt ut som en pergola så jag kallar den för Susies Folly, alltså min dårskap. Den består av 4 stolpar med tvärpinnar upptill samt ett rep som hänger under dom upptill. På marken är det grovt grus och sen smala rabatter förutom på framsidan. På mitten är ett CD-ställ nerslaget och på det står en kruka med några sommarblommor i. Vid stolparna är det 4 klängrosor i orange, mörkt gult, ljust gult och aprikos och på stolparna har jag satt fast fyra små metallbollar upptill. Två av rosorna växer väldigt bra, en t.o.m. alldeles för bra – dom andra två för en tynande tillvaro.
Tuja som dött…..
Nerklippta döda tujagrenar…..
Så förvandlade vi tujan till ett klätterstöd för en murgröna (Gotlands landskapsblomma) och den har nu efter ett par år tagit sig riktigt bra.
Murgröna på tujastam.
Jahapp, då var det ”bara” jag ska hitta bilderna på spaljéerna jag hade valt ut. Och jag som just nu lagar mat! Men jag måste göra klart det här och lägga ut, annars försvinner väl det också!!
Ingångsspaljén
På den här spaljén slingrar sig två Clematis upp. Vi har en likadan spaljé på baksidan – men utan växter! Den sitter där istället för att skyla vattentappen på väggen bakom.
Växthusspaljén
Mina två vindruvsstockar måste ju ha nåt att slingra sig på – så den spaljé vi redan hade bakom dom fick också vara kvar när vi byggde växthuset. Alltså inte bara stockarnas rotsystem i marken!
Rosenspaljén
Till slut är det den längsta spaljén, den vid ingången som är 12 m lång – hade 5 klängrosor där, varav tre dog förra året samt 4 rosbuskar, varav 2 dog förra året. Får se om jag ska sätta nåt annat där i år!
Efter ett mardrömsdygn när Santos uppvisade tecken på att vara väldans sjuk/skadad så tog vi oss till Visby och veterinären. Fast jag började redan på onsdagskvällen med att kontakta en veterinär på nätet. Det ingår 3 stycken kostnadsfria konsultationer i djurförsäkringen, så även om jag inte trodde att han skulle kunna få hjälp den vägen ville jag gärna själv få en försäkran om att jag gjorde rätt. För man är rätt handfallen när det gäller ens husdjur när dom är sjuka. Dom kan ju inte berätta något – även om man blivit rätt bra med åren att tolka deras kroppsspråk!
Att Santos hade ont, väldigt ont – det kunde man dock inte missa. Han ville/kunde varken hoppa upp eller ner i sängarna eller på soffan. Han pep och gnällde, ja t.o.m. skrek till ibland. När man skulle lyfta honom så morrade han till och gnällde. Så något hade hänt med bakstället eller ryggen, det var helt klart. Däremot åt och drack han, samt kissade och bajsade, utan problem. Så veterinären på nätet höll med mig om att det var ingen panik, vi behövde inte försöka få tag i distriksveterinären omgående utan kunde avvakta med veterinärbesök till dagen efter.
Direkt igår på morgonen ringde jag och så fick vi en tid klockan 13.00 i Visby. Santos var ännu sämre då. Han gick visserligen ut och kissade men ville inte gå någonstans. Men vid tiotiden ville han gå sin vanliga runda, vilken Rolle tog med honom på, men när han kom knappt halvvägs ville han gå hem igen.
Så vi gasade upp till Visby för att träffa veterinären och han såg direkt på Santos rörelser att nåt var fel. Han klämde och kände, böjde och sträckte på både nacken och svansen. Sen började han undersöka ryggraden – försiktigt så det inte skulle göra alltför ont – men Santos reagerade inte på något! Så klämde han även på magen och närmade sig bakstället, då reagerade Santos. Det var helt klart där han hade ont – men varför?
Veterinären trodde inte att han hade diskbråck som vi var oroliga för, utan att han hade nån typ av led/muskelinflammation – alltså fick han en spruta mot sånt som också innehöll smärtstillande. Sen lämnade vi Visby med uppmaningen om att komma tillbaka idag om han blev sämre, att ringa i början på veckan om han blev bättre – då skulle han kanske få fortsätta, eller förhoppningsfullt sluta, med sin medicinering.
Vi hann bara åka till Klintehamn där vi skulle handla lite på vägen hem när vi märkte att han sov i sin bur, inte gnällde eller pep längre och väl hemma och vi lyfte ur honom så gick han obehindrat och såg väldans glad, pigg och nöjd ut. Den smärtstillande medicinen hade tydligen funkat! Sen var han pigg och glad hela kvällen, hoppade glatt upp och ner ur soffan och i sängarna – vilket vi försökte hindra och istället lyfta honom. Sen sov han gott hela natten. Efter morgonprommisen blev han dock lite trött och ligger i korgen under skrivbordet och sover – och efter lunch ska jag ge honom hans spruta.
Det är alltså en ”oral spruta” vilket betyder att vätskan ska sprutas in i munnen på honom. Nån annan spruta hade jag inte varit bekväm med att ge honom – även om jag som gammal apoteksanställd är van vid medikamenter! Så nu håller vi och Santos alla tummar och tår och tassar och hoppas på det bästa!!
Nu har jag i flera dagar försökt få in en väderwidget och dessutom lägga in lite länkar till dom bloggar jag gillar på min nya blogg. Allt utan att lyckas särskilt bra!
Det första är faktiskt omöjligt, anledningen är att det faktiskt inte går att göra det om man inte betalar för en företagsanslutning – och det har jag ingen lust med. Det räcker att jag betalar 35:-/månad för att slippa reklam! Så nu blir det inget Ekstaväder!!
Det är mycket vatten NU…..
Det andra har jag dock börjat få till, men jag har inte riktigt fått klart för mig hur det fungerar. För där man ska lägga in länkarna ska man, när man lagt in adressen, också kunna trycka på en knapp för att länken ska aktiveras och finnas på min widget; BLOGGAR jag följer….. Vilket har varit betydligt knepigare att få till, men nu tror jag att jag börjar få lite hum om hur det fungerar. Jag tror att jag först måste gå in på den blogg jag vill ha in på min sida och skriva att jag är en följare där. Sen få det bekräftat och först därefter så kan jag lägga in den på min widget. Eller så kommer den automatiskt…..Vilket jag hoppas på!
Rolle och jag har ju haft lite problem med sjukdomar – eller man kanske ska kalla det ålderskrämpor – men inatt vaknade jag av att vår lilla hund Santos (snart 12 år) oroligt vankade omkring i sängarna. Så vid 5-tiden var jag tvungen att väcka Rolle (som alltid sover tungt och inte vaknar av någonting), för Santos inte bara vankade omkring han skrek till också! Fruktansvärt jobbigt!!
Snart är det nog dags för påskliljorna – den här bilden är från 2018!
Så det slutade med att vi vid 5-tiden försökte få honom att gå ut på tomten ifall han hade magknip, men det ville han inte. Han gillade dock att vi masserade hans spända mage, så vi hoppades att det bara var något tillfälligt magont. Vid 7-tiden fick Rolle med honom ut på en liten kissrunda, men när han kom in igen ville han inte hoppa upp i sängarna. Och när man försökte hjälp honom både morrade och pep han lite. Han hade ont – men var och varför!?
Bilden är från senhösten 2018.
Senare under förmiddagen så gick Rolle den vanliga rundan med Santos och då gjorde han ifrån sig, men han är fortfarande inte bra även om han helt klart är bättre. Han vill dock inte hoppa och har ont. Antingen i magen, i bakstället eller i stjärten. Nu har han dock sovit i soffan hos husse som tittar på TV (vi är lite trötta efter att ha vaknat så tidigt) och sen har han faktiskt ätit lite. Vågar inte ge honom så mycket om det är magen som är problemet. Men han pep till när han hoppade ner från soffan, så vi misstänker att det är nåt fel med bakstället…..Nu har han lagt sig i korgen under skrivbordet, så jag sitter här tills han rör på sig igen!!
I lördags när det var en så fantastisk fin vårdag, alltså strålande sol – +9 grader – ingen vind, så passade vi på att åka till ett område vi endast varit 2 gånger tidigare. Den här ”holmen” är ingen holme, utan en obebodd udde som sträcker sig ut en bra bit ut i havet på östra sidan i höjd med Hemse.
Eftersom bilen såg hemsk ut och Rolle inte hade något emot att köra grusvägar (som han annars har) så frågade jag om det var OK att åka ut dit. Jag talade också om att det kunde vara lite blött…
Och visst var det blött, fast det ser ju inte så farligt ut på den lilla traktorvägen, men det var några STORA riktigt djupa gropar som såg lite läbbiga ut. Rolle körde jätteförsiktigt och försökte kryssa fram runt pölarna, men bara efter en liten bit så kom vi till en jättestor pöl.
Rolle svängde ut med högra hjulparen bredvid vägen och där var det blött, eller rättare sagt otroligt sankt och lerigt! Så det stänkte upp lera över hela högersidan, in i dörrhandtaget, över rutan och det kom t.o.m. lite på framrutan på min sida!! Men det jag var räddast för var att vi skulle fastna. Har gjort det en gång i sand med grön mossa över – och det var inte kul alls…..
När vi kom fram till ungefär hälften av udden bestämde vi oss därför för att stanna där vi tidigare har parkerat. Rolle följde några traktorspår och så ställde vi bilen och gick ur. Santos var världens lyckligaste, han fick springa precis som han ville – men marken var så blöt att han föredrog att gå på den lilla vägen.
Själva klafsade vi iväg och på bara dom här tio metrarna fram till vägen var mina skor och strumpor genomsura, Rolle hade sina skogsstövlar på sig så han hade inga problem. Men…det slutade naturligtvis med att jag fick gå på den lilla vägen för att överhuvud-taget kunna ta mig fram. Och att fortsätta rakt fram till fiskehuset som ligger allra längst ut var bara att glömma.
Vi har gått den biten med vår förra hund Penny en annan tidig vår när det var blött och det slutade att vi kunde inte gå på vägen som istället för väg hade förvandlats till en liten å. Alltså var det bara att gå i gräset som även den gången var dyngsurt. Och roligare än att gå i blött gräs med gympadojor kan man ju ha…..
Den här gången gick vi vägen tillbaka till utfarten på udden och när vi kom fram till den ”stora pölen”, vände vi och gick tillbaka. På slutet sprang faktiskt Santos före oss fram till bilen…han gillar inte heller att det är blött!
Sen åkte vi hem, men stannade på vägen i Stånga och inhandlade lite middagsmat. Det blev en av Rolles favoriträtter; ”Piccata Milanese”, alltså utbankat fläskkött panerat med först mjöl, sen uppvispat ägg och till slut riven ost blandat med skorpsmulor. Till det serveras det ris (alltså ingen potatis – stackars Rolle *fniss*) och en härlig tomatsås. Det blev så mycket att det räckte – till Rolles stora glädje – till lunch åt honom idag. Själv åt jag en härlig sallad med avocado, små tomater, salladsbönor, isbergssallad, paprika och så en salladssås på olivolja/maltvinäger/salt & peppar samt krossad fetaost.
Men nu kan jag inte sitta här, ska titta på slutet på Nascar-racet från Daytona som gick igår. När klockan var 23.30 orkade vi inte längre utan spelade in resten så vi har hela 3:e segmentet på 80 varv kvar och gick och la oss istället. Så nu blir det en riktigt härlig högtidsstund……
Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från Wales, Spanien, Sverige och lite överallt, på ställen jag bott och arbetat i. lenadyche(at)gmail.com
Författare till romanen "Mina fotsteg i ditt hjärta", "Minnen som stannat kvar" och medförfattare till kåseriboken "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Alla tre böckerna går att köpa här på bloggen. Tryck på köp bok/böcker under min header för vidare information. Dessutom finns det 37 st kategorier på bloggsmörgåsbordet. Förhoppningsvis hittar du något som tilltalar dig. Du får väldigt gärna lämna en trevlig kommentar. Tack för besöket. Välkommen tillbaka.
Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Själva klafsade vi iväg och på bara dom här tio metrarna fram till vägen var mina skor och strumpor genomsura, Rolle hade sina skogsstövlar på sig så han hade inga problem. Men…det slutade naturligtvis med att jag fick gå på den lilla vägen för att överhuvud-taget kunna ta mig fram. Och att fortsätta rakt fram till fiskehuset som ligger allra längst ut var bara att glömma.
Susie på Stjärnarve... 